Från tävlingshäst till avelssto inom en månad.

Det blir inte alltid som man tänkt sig, 

men förhoppningsvis kommer det något riktigt bra ur det i alla fall. 

 I slutet på maj tävlade Miss Li i sportkörning i Åstorp. Hon var verkligen jättefin och vann både dressyren och precisionen och totalt. Jag längtade så till nästa tävling och allt kändes så roligt och bra. Vilken häst. Kanske skulle vi debutera Msv om några tävlingar i alla fall. Underbart.

Så en vecka senare fick hon en spark i hagen som tog oturligt och kommande tävling kunde genast strykas. Ingen träning på 8 veckor sa den ena veterinären. Troligen ingen mer tävling i år... Vad gör man när man har ett sto som fått 41p på utställning, dessutom med stora lovord, så sent som i mitten på maj? Jo man bestämmer sig för att åka till hingst. Jag har länge sneglat på hingstar då jag var inne på att betäcka mitt andra sto nästa vår. Men nu gällde det att snabbt bestämma sig.

Valet föll på New Foresthingsten Gay Count Shetan RNF 214. En svart snygging som är en maxad D-ponny. Han blev Årets hingst i danmark 2008, han är flerfaldigt guldbelönad. Han har gått Internationell Grand Prix hoppning och vann 5 års championatet i dressyr.

Han har en stam som jag verkligen gillar. Hans far Mister Malthe ville jag betäckt Miss Lis mamma med. Han stod i Danmark så det blev aldrig av. Men så kom han son till sverige och jag är så nöjd med valet. Han har otroligt snälla ögon vilket är viktigt för mig och ett riktigt fint ponnyhuvud, och Miss Li föll också. Han står i Laholm på Frics stuteri så det vara bara bingo att han inte stod längre bort.

Mister Malthe (fotot lånat från hippios.dk)

Så nu är Miss Li betäckt och jag hoppas innerligt att det kommer ett välskapt föl nästa år. Det känns så spännande då det nu är 6 år sedan jag senast hade ett föl. Men jag vet att vägen dit är lång och först och främst ska hon snart få komma hem och sen ultraljudas för att se om hon tagit sig. Annars får hon åka ner till snyggingen igen.

Nu håller jag tummarna att det kommer något riktigt gott ur detta och Diva får nu bli enda tävlingshäst. 

Kram Birgitta

Best in show

 

Har varit på utställning med bästa tjejerna i Håcksvik. Det var Håkan Erlandsson som dömde. Tjejerna uppförde sig som vanligt exemplariskt och Miss Li fick guld på 40p och Viva la Diva blev Best in show på 41p.

Bästa Matilda hjälpte mig att visa Miss Li. Det är svårt att visa båda samtidigt i samma ring.

Jag minns när jag hade mig först shettis som fick 37p på utställning. Jag avundades dom som hade guldhästar och tänkte att tänk om jag en dag kan äga en häst som får guld. Nu har jag två guldston som jag dessutom fött upp själv. Det är så roligt. Dom är ju inte bara fina utan också fantastiskt trevliga både när det gäller ridning och körning i par och enbet. Ja jag är stolt!

Kram Birgitta

Fantastiskt vinterväder

Nu är det verkligen galet vackert ute. Snön ligger och solen skiner. Det är riktigt kallt så det går ganska bra att rida i snön utan att få styltor. Men nu vill jag ha vår. Det är tre veckor kvar till årets första körtävling. Inomhusmaraton i Kungsbacka. Men jag har inte kunnat köra min hästar på hela februari så det känns sådär. Som tur är så kan jag ju ridträna dom. Men nu vill jag ha vår, grönt gräs och stor varm sol. Men vacker ute det är det nu.

Kram Birgitta

Summering av tävlingsåret.

För ett tag sedan var jag på en inspirerande dag med Andy Swärd på temat mental träning. Jag har haft en tendens detta året att inte kunna se det som är bra utan fastna i det som går mindre bra. Men sedan ett par månader har jag aktivt jobbat med att försöka se det hela mer objektivt. Hur har det egentligen gått? Vilka är våra styrkor och vilka är våra svagheter? Var står vi egentligen utbildningsmässigt? Hur kan vi ta hjälp på bästa sätt osv. Det här är verkligen inte lätt men väldigt intressant.

Året har i korthet sett ut såhär:

Januari : Diva kördes in. Bara några veckor senare sattes dom ihop i par.
Mars: Jag tog C-kort och köpte en hästlastbil.
April-maj: Paret gick sina 2 godkända L:B.
Juni-juli: Därefter har dom i sommar gjort tre godkända L:A
Augusti: Diva har även gått en L:A i enbet.
Oktober: Vi har även kört KM där vi blev 4:a med paret bland 10 enbet.

Resultaten har varit varierande och jag har haft en tendens att vilja ha snabbare utveckling än vad som är realistiskt. Men som Peder (eller Jens) sa, En ryttares ambitioner kan inte påskynda naturens gång.

Tycker att den här bilden säger så mycket om glädjen i att köra maraton.
Lerigt, skitit och just kört vattenhinder. Men såååå glada!

Divas första (och enda) enbetstävling i Åkerbo gav en riktigt härlig känsla. Den känslan är min målbild för nästa år.

Sometimes you win - sometimes you learn!

Det är så jag summerar året. Det har verkligen inte gått dåligt. Verkligen inte! Det är 12 år sedan jag senast körde par (och tävlade över huvud taget) och jag har aldrig tävlat med så stora ponnyer. Hästarna har varit underbara, har verkligen gjort sitt bästa. Men jag har hela tiden haft känslan att jag inte är så bra på detta. Känslan i paret känns inte 100 men allt känns så mycket bättre i enbet. Som tur var så fick jag den känslan och ur detta föddes helt klart törsten efter mer kunskap och en djupare förståelse för vissa saker. En vilja att bli bättre utan att tappa glädjen och motivationen både hos mig och hästarna. Och att inte döma sig själv för hårt. Men detta är inte lätt att göra ensam och som tur är har jag fantastiska människor runt mig som stöttar, peppar och analyserar.

Man inser också att allt inte är straffpoängen i dressyren eller bollarna ner på precisionen som avgör om det var en bra tävling eller inte. Det är så mycket mer än det. Och framför allt är det tiden mellan tävlingarna, vad vi gör och lär oss där, som är den stora delen. Sen så är det ju så att det INTE är så lätt att köra par. Men så härligt när det funkar... Jag letar efter den rätta känslan för fullt. Just nu känns det lite motigt. Så nästa år skulle jag tro blir en mix mellan enbet och par med fokus på enbet. För dom är så roliga att köra i enbet så jag kan helt enkelt inte låta bli att tävla dom i det. Men framför allt ska jag tävla det som känns bra och det som känns roligt. För oss alla. Både hästar, groom och kusk. För vi gör ju detta för att det är roligt, inte för att vi måste. Och det är en lyx att kunna välja mellan enbet och par!

Piff och Puff på tävling. Ibland får man dela box när den andra boxen görs ren.

Så fina blir man när man tar ur knopparna....

Jag har sån tur att jag får hjälp att utbilda hästarna i ridning av Bella. Så glad för detta.

När man tänker tillbaka och ska summera så inser man hur mycket man uppskattar alla fantastiska människor runt omkring en. Ett enormt stort tack till ER ALLA som hjälpt mig under detta året. Jag har varit iväg flera helger med hästarna och bott hos underbara människor. Dagar jag för alltid bär med mig i mitt hjärta. All hjälp jag får. All stöttning. Ja Stort tack till allt från tränare (Tack Bella, Anna och Gunlög), groomar, hovslagare, foderleverantörer, lastbilsmekaniker, hästskötare som är kvar hemma. Ja till ER ALLA! För att inte glömma alla härliga människor på tävlingarna. Det är ni som gör detta så roligt! Nu längtar jag till våren och tävlingssäsongen 2018, vi är snart där!

Brodd och knopphjälp. Underbart!

Kram Gittan

Sportkörning - debut i L:A med paret på Tjolöholm.

För två veckor sedan var den gjort, debuten. Det är så många år sedan jag senast körde en L:A. Ja vi snackar länge sedan. Minst 10 år sedan. Under dessa år har sporten utvecklats väldigt. Folk har finare selar och vagnar. Vissa har till och med finvagn i L:A. Så var det inte förr. Dressyrprogrammet är svårare, tempot i precisionen högre och svårare kombinationer och maratonen var svårare portad, A-E i fyra av fem hinder. Dessutom portat så man tvingades köra i vattnet flera gånger. Det är min känsla av det, men kanske är det så enkel att jag har tappat känslan och kör större hästar och dessutom par, som gör att allt känns svårare.

Att hinna förbereda två hästar inför dressyren tar tid. Jag hade sån galen tur att Matilda och Carin, som ju haft tjejerna när dom var utlånade och tävlade i hoppning, kom och hjälpte till att brodda och knoppa. Dom blev så fina!

Dressyren kändes helt ok. Nytt men roligt program. Nu vet vi precis vad vi behöver öva på till nästa tävling.

Precisionen var verkligen svår. Jag försökte galoppera där jag tyckte det gick men klarade inte maxtiden och fick extra straff. Tre bollar ner dessutom. Där har jag massor att öva på. När jag klev av vagnen efteråt bar benen helt svaga. Så jag sitter alltså och spänner mig jättemycket. Det måste jag försöka träna bort.

Maratonen däremot var så sjukt rolig. Om jag hade dåligt självförtroende efter dressyren och precisionen så kom känslan tillbaka efter dom två första hindren. Tredje hindret som var vattenhindret var helt, helt underbar. Så känsla efter målgång var så bra. Nästa helg är det dags igen. Denna gången ska vi till Vaggeryd. Jag längtar redan dit!

Kram Gittan

Utställning med tjejerna.

Idag har jag varit på utställning med tjejerna, alltså mina två New Forestston som jag själv har fött upp. Det är alltid roligt att åka med dom för dom uppför sig så bra och är dessutom fina.

Den äldsta systern Viva la Diva fick 40p och blev med det placerad som nummer 4 i BIS-finalen. Miss Li fick 39p och båda fick riktigt fin kritik. Innan jag hade fött upp några hästar och visade dom jag hade köpt, så drömde jag om att en dag kunna visa egenuppfödda hästar som fick guld. Sedan dess har dessa damer fått 42 respektive 41 poäng och jag är så glad och stolt. Att dom dessutom funkar så bra i körningen gör det hela ännu roligare. Man ska alltså inte vara rädd för att drömma, det kan slå in!

Kram Gittan

Rolig maraton på Tjolöholm idag.

Idag gjorde vi vårt sista L:B kval med paret så om 14 dagar väntar L:A på Tjolöholm. Kvalet idag bestod endast av maraton på ett först soligt Tjolöholm som sen övergick till ett väldigt regnigt Tjolöholm. Men tjejerna var duktiga. Det är deras andra maraton och jag är glad att dom är framåt och positiva även om dom flyter ut en hel del i hindren. Nu är det bara att träna vidare och hoppas att L:An blir en positiv upplevelse för oss alla.

Kram Gittan

Helgens körtävling med paret.

I helgen bar det av till Nuntorp för dressyr och precision med paret. Förhoppningsvis var det sista gången med paret som jag körde L:B programmet. På Tjolöholm i början av juni ska vi köra vår första L:A
Det var ju ett fantastiskt vackert väder redan på fredagen då vi körde upp till tävlingen. Riktigt härligt sommarväder. Hästarna åker så bra i lastbilen. Massor med fönster och taklucka så dom har inte det minsta ont av värmen. Och jag vet att kopparna på bortre hästen har lossat... ser helt hemskt ut på bilden.

När båda är knoppade är det svårt att se vem som är vem. I vanliga fall har en lång och en kort pannlugg men såhär ser dom väldigt lika ut.

Maskoten vi köpte i Holland fick åka med på resan. Den såldes till förmån för handikappridning. Jag har för mig att den tillverkades i något projekt i Afrika för att stärka kvinnors företagande. Som ni ser har fått hjälp med att klä om dynorna i lastbilen. Nu är bodelen riktigt fin och jag är sååååå glad för både lastbil och körkort. Jag vet att jag har sagt det förr men det känns fortfarande overkligt.

Ännu mer overkligt blev det när vi kört dressyren och det visade sig att inget enbet i klassen hade lägre straff än vi, och vi var ju dessutom det enda paret. Kanske var det mönsterklippningen på hästarna som avgjorde saken. Jag var verkligen jätteglad när jag avslutat programmet. Dom håller på att ändras mycket nu tjejerna och det känns allt bättre i dressyren. Dom är fortfarande för öppna i formen men dom gör verkligen så gott dom kan.

Ja den där roliga klippningen på hästarna delar verkligen folket vi möter i två läger. Vissa tycker det är så läckert medan andra bara skakar på huvudet och frågar - Varför? Hmmm ja typ - Därför! tänker jag. För att livet blir lite roligare så om man inte gör som alla andra...

Sen körde vi precisionen. Försökte hålla ett högre tempo än sist och det höll. Vi nollade. Men när vi räknade på det inser vi att jag måste hålla ett ännu högre tempo om jag ska klara tiden i L:A. Bra att veta. Då blir det ju dessutom smalare mellan konorna. Ser fram emot den utmaningen.

Efter en underbar lördag med massor av sol var det så lyxigt att Morgan, groomen körde lastbilen hem. Så kunde jag som verkligen har noll lokalsinne bara slappa och se mig om och lägga på minnet att Frändefors har ingen rondell men en grill som ser nerlagd ut... Alltid lär man sig något.

Nu är det några veckor till nästa tävling och jag ser verkligen fram emot den. Hoppas kunna få till formen ännu lite bättre innan dess. För tillfället känns verkligen allt att vara på rätt väg. Lastbilen går bra, hästar och människor håller på att jobba ihop sig till ett bra team. Detta är verkligen roligt!

Stort tack till alla er runt omkring som gör detta möjligt. Och enormt stort tack till er som kommer fram på tävlingarna och berättar att ni följer min sida med konst och hur mycket ni tycker om den. Det gör mig så glad. Självklart ett enormt stort tack till er som kommer med hejar rop både på sms och fb. Riktigt stort Tack!

Kram Gittan

Duktig ryttare och fina ponnyer.

 Viva la Diva född 2009 e.Jazz KL u. Keimos Lucinda

Miss Li född 2010 e. Jazz KL u. Keimos Lucinda

Det är lyx att ha hjälp av en riktigt duktig ryttare som är liten nog att rida ponny. Hästarna är verkligen fina nu, tror faktiskt aldrig dom varit i bättre form och utbildning än nu. Det är Isabella Tovek som hjälper mig att rida dom ibland och det är verkligen guld värt. Däremellan kör jag dom mest i enbet men även i par och rider även ut på dom, tömkör och löslongerar. Det verkar som att kombinationen är precis lagom och dom blir verkligen allt finare.

Det är så skönt nu när värmen och ljuset kommer för en som nästan alltid tränar ute. Så är det ju om man håller på med körning. Men nu njuter vi för fullt av våren. Till helgen blir det konditionsträning med paret igen. Det är lycka för alla. Härliga vägar och glada hästar.

Nu i natt står det en hel flock keramikhästar i ugnen och temperaturen ska upp i nära 1000 grader. Håll tummarna att hästarna håller. Blir spännande att öppna ugnen imorgon kväll.

Kram Gittan

Konditionsträna hästarna borta.

I fredags var vi iväg och konditionstränade paret. Det är alltid roligt att köra på vägar man inte brukar. Med karta tog vi oss runt ca 1 mil på härliga grusvägar/skogsvägar och körde förbi flera gamla gårdar och härliga gamla betesmarker.

När vi tränat färdigt överraskades vi av en kompis som kom med fika. Det finns saker som gör en riktigt glad och det är att ha massa härliga människor i ens liv. Nästa helg är det dags för en ny runda. Undra vart vi ska köra då? Kanske skulle man bege sig till någon härlig bokskog eller annat vackert ställe.

Kram Gittan

Riktigt fin debut med hästarna.

I lördags debuterade jag med paret. Det var verkligen en dröm som gick i uppfyllelse. Att starta med mina två egna uppfödningar var en underbar känsla. Dom uppförde sig fint hela tiden. Vi körde en godkänd dressyr, en fin maraton och var nolla i precisionen. Så första kvalet är avklarat. Verkligen riktigt roligt att vara igång igen. Dessutom hade jag en ny groom och det kändes också fantastiskt bra. Så det ska bli en spännande säsong detta. Det är mycket som vi behöver ut och se och lära och vi behöver träna massor. Men det är bara roligt. Gillar ju utmaningar.

Kolla stjärnan på hindret och på hästen. Visst passar det bra ihop.

Kram Gittan

Det närmar sig tävling.

Det börjar bli dags för mig och paret att ge oss ut på vår första tävling. I helgen var vi och körde maratonhinder för första gången. Det var så roligt och tjejerna skötte sig riktigt fint. Men det är svårt att hinna med allt. Nu ska allt fixas inför helgens Konstrunda. Ser verkligen fram emot det. Kvällarna är ju ljusare så nu hinner man med mer ute. Skönt. Hoppas vi ses till helgen.

Kram Gittan

Man kan inte vara överallt...

Det finns så mycket som jag vill hinna med. Men det är bara att inse att man hinner inte allt. Förra helgen var jag ju i Stockholm och nästa helg är det Göteborg och hästtävlingar som gäller. Så denna helgen blir det till att vara hemma och snickra, träna hästar och vara i ateljén. Men jag hade så gärna varit i Vetlanda nu på helgens körträningar. Det är härliga människor som håller på med körning. Man känner sig alltid välkommen även om det var många år sedan jag tävlade för fullt. Men nu är jag på G igen med mitt nya par och det är så roligt. Jag får träna hemma denna helgen helt enkelt och glädja mig åt det.

Kram Gittan

Mina inspiratörer hästarna.

Som många av er säkert redan har förstått så handlar mycket i mitt liv om just hästar. Jag har alltid älskat dessa djur även om jag inte växt upp bland hästar. Jag har alltid förundrats över bandet man kan få med ett så stort djur. Att dom vill göra det som vi ber dom om. Att dom finner glädje i det. Och så är dom ju så otroligt vackra. Alla dessa olika uttryck och känslor som jag vill förmedla i min konst. Styrkan, smidigheten, det vackra, det vilda.

Så självklart har jag egna hästar. I dagsläget har jag kvar min första ponny Cesar som nu är 26år ung och pigg och busig. Han han följt mig genom livet och följt med på flyttar. Jag fick honom när jag var 18år... det var inte igår.

Sen har jag kvar två egna uppfödningar. Det är NewForest ponnyer, maxade c-ponnyer. Dom är helsystrar och 7 & 8år gamla. Miss Li som är yngst kördes in förra året och Viva la Diva kördes in för snart två månader sedan. Nu har jag börjat köra dom i par och ska kvala dom i sportkörning till våren har jag tänkt. Det är så roligt men samtidigt så svårt. Svårt att lägga ribban på en lagom nivå. Det är svårt att hinna med alla projekt som man har så det gäller att hitta rätt nivå för hästarna och för mig.


Vår gård ligger fint ner mot Ätran och det är härligt att kunna köra på åkern utmed ån. Jag önskar att jag hade bättre körvägar här och slapp vara på den stora vägen. Men man kan inte få allt.

Kram Gittan

Keramikhästar, riktiga hästar och ett fantastiskt liv.

Ja jag hamnade här igen. I bloggandets härliga värld. Jag drev för många år sedan bloggen om Björneslätt. Den handlade om förverkligandet av drömmen, drömmen om den gamla gården på landet. Från ödegård till hästgård gjorde vi gården Björneslätt. Den handlade även om mina hästar och den handlade mycket om konst. 

Gården Björneslätt är sedan många år tillbaka såld och jag och min sambo har en ny härlig gård. En gård som sakta tar form. En stor ateljé har inretts i ladans gamla djurdel. Jag är så otroligt glad över den och så tacksam över det fantastiska liv jag lever. På gården har jag tre egna hästar och jag tävlar med dom i sportkörning. Men störst del av min tid lägger jag på konsten. Den har blivit så fantastiskt väl mottagen och jag får nypa mig i armen när jag tänker på att mina keramikhästar nu finns bland annat i Frankrike, USA, Ryssland, Finland och Holland.

Jag är aktiv på både Instagram och Facebook men inget av dessa känns som helt rätt forum för mig. Jag vill visa massa bilder. Berätta mer om vad jag gör. Vad som händer på gården. Kommande evenemang. Planer, drömmar och förverkliganden. Jag hoppas kunna göra det här på bloggen. Så välkomna att hänga med här i mitt liv, som oftast går i 100 knyck och med massa nya infall på vägen. Så nu åker vi. Välkomna att följa med!

Kram Gittan