Äntligen ombord på en segelskuta igen.

Det var många år sedan sist, men nu har mina fötter åter trampat däcket på en gammal segelskuta, känt vevlingarna under fötterna när jag äntrat riggen för att njuta av den vidsträckta utsikten över små fiskesamhällen, glittrande hav och de fåtalet båtar som var ute på havet.
Och det var lika underbart som jag hoppats på.

Jag som är uppvuxen på en ö i Göteborgs norra skärgård, med föräldrar från Rörö och Hunnebostrand och vars blod som rinner i ådrorna nog är blandat med en skvätt saltvatten, jag som har seglat varje sommar som barn, njöt verkligen för fullt av att åter segla i Bohuslän.

Redan på mellanstadiet började jag segla skuta. Då på Hawila och Astrid Finne som låg på Öckerö. När vi senare började på högstadiet kunde man välja både skutor, förarintyg och skepparexamen som tema och skutorna var en naturlig del av skolan. Jag började segla som instruktör främst på Hawila och har fantastiska minnen från den tiden. Jag har även seglat lite med HMS Gladan och Johanne Karine. Men detta är så länge sedan så det räknas nästan inte.
(Bilderna av dessa är hämtade från nätet).

Men så bestämde sig jag och min kompis för att åter segla skuta. Valet föll på Atene från Skärhamn och en seglats i Bohuslän. Få platser har så stor plats i mitt hjärta som just Bohuslän. De små fiskesamhällena med skärgårdshusen med all sin snickarglädje och med små ringlande vägar och gränder mellan sjöbodar och hus. Bohuslän på våren är en stilla plats. Få båtar eller människor är i rörelse. Ett lugn som är svårt att beskriva. På sommaren är det annat. Då vimlar det av båtar och människor över allt.

Atene visade sig vara en skuta i väldigt fint skick. Daggen på morgonen pärlade sig på de väl lackerade ytorna och vi njöt i våra kojer och av fantastiskt god mat. Att sitta på däck en solig dag med seglen ovanför sig och äta lunch är något väldigt härligt.

Det var intressant att känna hur mycket kroppen minns efter så många år. Både att klättra ut i hajnätet för att beslå ett försegel eller upp i masten för att beslå toppen kändes härligt, bekant, ja liksom hemma. Har man en gång lärt sig cykla sägs det ju...

Vi besökte ställen som Mollösund, Hållö, Smögen och Käringön. Som ni ser på bilderna, helt underbara stopp. Och som jag befarade gav detta en enorm mersmak. Jag måste ut igen! En bidragande anledning till denna känslan var tack vare de härliga befälen, ja faktiskt alla ombord. Inte minst kockarna som verkligen skämde bort oss.

Att segla skuta är både härligt och häftigt. En speciell känsla och en gemenskap utan att man för den skull trampar på varandra. Så ni som inte har testat detta, gör det. Och bohuslän är verkligen otroligt vackert.

Jag känner mig så lyckligt lottad som har tillgång till det bästa av olika världar. Hemma finns djuren och naturen, att möta älgar och rådjur när man promenerar eller rider. Att ha hästarna utanför dörren och min stora ateljé på gården. Och så vetskapen om att havet och båtar finns där ute vid kusten att njutas av om man bara vill. Jag lever verkligen i ett fantastiskt land i en underbar tid. Jag har haft tur i livet!

Kram Birgitta

Tävling för välgörenhet - en chans att göra skillnad.

Tävling för välgörenhet 
- en chans att göra skillnad.

Namnge tavlan (med kort motivering i meddelandefältet på swishen) och 
swisha 100kr till 123 690 75 62 
(föreningen Acting for change)

Har man inte swish kan man sätta in pengar på
Swedbank 8424-4,964202627-3 eller bankgiro 655-0784 och skicka namnförslaget till info@unicart.se eller på facebook.

så kan du vinna följande:

1:a pris är denna stora AKVARELLMÅLNING i original med måtten 113 x 80 cm. Målad med                                 riktigt fina akvarellfärger som står sig bra, på ett fint syrafritt akvarellpapper.
2:a pris är en  KERAMIKHÄST som är rakubränd.
3:e pris är ett PRESENTKORT på 500:-

Pengarna går direkt in på Action for change konto för att köpa mark till utsatta barn och kvinnor i Senegal. Mer info längre ner på sidan. En fantastisk organisation. Så stolt att vi kan hjälpa dom.

För att delta i tävlingen och på samma gång bidra till välgörenhet ska du göra följande:

Swisha 100kr till 123 690 75 62 (föreningen Acting for change) 

skriv i meddelanderutan på swishen: 

Vad du tycker akvarelltavlan ska heta. Skriv en kort motivering. 

Tänk på att ni har max 50 tecken på er. Självklart kan du swisha flera gånger och på så sätt få större chanser till att vinna något av priserna.
Tävlingen avslutas den sista maj och vinnaren kommer därefter att utses och publiceras både på min blogg, på facebook och kommer meddelas via det telefonnummer swishen kommer ifrån.

Denna gång går pengarna till ett fantastiskt projekt i Senegal som drivs av organisationen Acting for change. Det är en bekant till mig, Eva Ohlsson, driver sedan många år tillbaka imponerande projekt bland annat i Senegal. Tillsammans med ytterligare en svensk kvinna och en man som kommer ifrån området i Senegal, men som nu bor i Sverige, driver dom organisationen Acting for change. Det är en svensk ideell partipolitiskt och religiöst obunden förening med ändamål att bedriva humanitärt biståndsarbete samt utvecklings- och förändringsarbete lokalt, regionalt, nationellt och internationellt.
Min sambo har varit med Eva i Senegal och kan garantera att detta är en mycket seriös organisation med duktiga och starka personer som driver den.

Senegal är ju en plats där kvinnor och barn inte har så många rättigheter. Många kvinnor och även barn, ibland bara några år gamla, blir ofta våldtagna.
Ett år var det 56 flickor i en skola som blev med barn utanför äktenskapet. Det går nästan inte att fatta. 56 flickor på ett år!

Kvinnor har det tufft på många sätt i Senegal. De är inte lagligt vårdnadshavare till sina barn, har inte samma arvsrätt och de betalar mer skatt än männen. De får inte resa med sina barn utan mannens tillstånd och dom får inte skilja sig. Det är olagligt att våldta någon utanför äktenskapet men ytterst få blir dömda. En våldtagen kvinna eller barn hamnar utanför samhället då ingen vill veta av dom. Dom stigmatiseras och exkluderas från familjen och skolan.

Älskar denna bild. Jag vill också gå i skola hos dom!

Acting for change startade 2014 ett projekt för att stärka kvinnor och för att ge dom någonstans att ta vägen när dom blivit utsatta. I dagsläget har man fått igång 6 kvinnoorganisationer och man har utbildat 31 samtalsledare i Cassamance.
Men att driva detta kostar pengar och organisationen har ingen fast finansiär när det gäller kostnader för sjukhusbesök, resor osv. Så det är där som vi kommer in i bilden.

Vi har lyckas få tag i ett stycke mark i Kafountine, i södra delen av Senegal i regionen Cassamance, som vi kan få köpa. Vi har foton på grannmarken som odlas för fullt. På marken som tänkts köpas ska det grävas en brunn och sättas staket. Marken ska röjas och det ska odlas bland annat apelsiner och man vill även ha djur. På det sättet skulle kvinnorna kunna bruka marken och sälja varorna på deras kontor inne i staden. Det skulle då även fungera som en knutpunkt dit utsatta kvinnor kan gå och handla och berätta om sin situation. Organisationen i området skulle på så sätt bli självförsörjande vilket skulle vara fantastiskt. På sikt vill man även bygga ett boende för utsatta barn och kvinnor på den marken.

Grannmarken

Så målet med denna insamling är att kunna köpa marken till att börja med. Det vore helt fantastiskt.

Föreningen kommer äga marken helt och hållet. Inga arrenden eller annat kommer tas ut.
Pengarna som ni swishar går direkt in på organisationens konto. Dom kommer redovisa varenda krona till mig. Dom tar inte ut några avgifter på något sätt utan varenda krona kommer gå till köpet av mark. Vi kommer även efteråt att få rapporter och blir det mer pengar än till marken så kommer vi ha möjlighet att påverka vart dom pengarna ska satsas. Detta känns så bra. Vi kommer kunna följa varje krona ifrån er till kvinnorna och barnen i Senegal. Känns det inte fantastiskt?

Vill ni läsa mer om organisationen så läs HÄR.

Hoppas ni berättar om detta projektet för andra så att så många som möjligt vill vara med.

Stort tack för ditt bidrag och Lycka till!

Kram Birgitta

Inställningen till livet.

Kan inte annat än att älska dessa bilder. Säger så mycket om synen på livet. Så välj själv, första eller tredje vagnen?!?

En bild säger mer än 1000 ord eller hur var det....

Kram Birgitta

Nu är det underbart ute.

Det är konstigt att jag måste ta kameran med mig ut för att först då riktigt stanna upp och se allt det vackra i trädgården nu. Pioner i massor, fullt med små gröna plommon i plommonträden som vi planterade för ett par år sedan. Vackra blommor, blanka hästar och fågelkvitter. Men jag saknar humlor, fjärilar och andra insekter. Jag tycker verkligen jag ser allt färre av dessa. Inte knotten dock, dom finns där.

Det händer ett par gånger om året att det stannar folk och vill köpa fågelholkar av oss. Vi säljer inga fågelholkar, men vi har köpt ganska många. Jag tycker väggen på snickarboden är så häftig. I år bor det fåglar i flera av dom.

Ja nu är det verkligen en underbar tid! 

Kram Gittan

Ingen dröm är för stor

Nyper mig i armen... Ingen dröm är för stor!  Detta året har börjat på ett helt fantastiskt sätt. Jag har kört in Diva och har nu ett riktigt roligt par. Förra veckan tog jag c-körkort och igår köpte vi en hästlastbil. Det känns nästan overkligt och samtidigt underbart. Stora drömmar som har slagit in. 

Tänk på det när ni träffar barn och vuxna med drömmar. Även om dom för er verkar orealistiska så säg aldrig att det inte går. Det omöjliga tar bara lite längre tid.... Visa istället på vilka vägar det finns för att nå målet. Sen får personen själv se till att kämpa hårt för att ta sig dit. Och den glädjen man känner när man väl lyckas nå målet efter massor med slit är sjukt härligt. Och utan drömmar är livet inte värt att leva, tycker jag. 

Så nu drömmer jag vidare =D 

Kram Gittan

Fint reportage i Borås Tidning.

I helgen gjorde Borås Tidning ett riktigt trevligt reportage om min konst. Jag var ju inte hemma i helgen och kunde läsa den så den blev trevlig läsning idag vid ritbordet. Det är dags att sätta sig och skissa ner dom nya ideérna som tog form då jag var iväg. Det spelar liksom ingen roll var jag befinner mig, nya ideér dyker upp i alla fall. Underbart! Det vore jobbigt om den strömmen tog slut.

Man kan läsa hela reportaget på Borås Tidnings Facebooksida eller på Borås Tidning. Där finns ännu fler bilder.
Reportern frågade mig var detta ska sluta. Mitt helt ärliga och spontana svar är Med döden. Då menar jag inte att jag tror att jag kommer dö av detta utan att jag vill skapa så länge jag lever och är frisk nog att göra det. Jag vill bli som Lisa Larsson som idag närmar sig 90 år och som fortfarande har så många ideér att hon inte vet hur hon ska hinna med att göra alla. Det är fantastiskt och det får vara min målbild.

Idag är det underbart väder här. Så nu blir det några timmar vid ritbordet och sen ut och träna hästar, skapa i ateljén och även göra lite annan nytta. Det är nya stora planer på G här på gården nämligen.

Kram Gittan

Ibland är inte allt på topp och det är ok.

På Facebook och på bloggar så kan man ibland få bilden av att människorna där lever helt fantastiska liv. Alla reser, träffar massor av kompisar och att dom aldrig mår dåligt. Men vi som läser vet ju att det inte är sant. Livet är inte bara toppar, det är dalar också. Min dal är frustrerande och jag får inte ordning på den, men jag kan leva med den. Jag har gjort en massa undersökningar och blivit diagnostiserad med IBS. I min värld är det en lika luddig diagnos som kolik. Ont i magen och i mitt fall totalt ras av magen ibland. Jag försöker utesluta olika livsmedel och visst blir den bättre utan gluten, men det är inte hela lösningen. I natt la magen av helt igen. Dagen efter blir jag så trött. Som om jag haft magsjuka. Puls i hela magen och så trött.

Hästarna ska ju fodras i alla fall och jag gick förbi ateljén och stannade till vid intygen vi fått för pengarna som vi skänkt till välgörenhet under förra året. Det gick till så att jag skänkte olika skulpturer som följare på Facebook bjöd på och pengarna gick oavkortat till olika organisationer. Vi gav 10000kr till Unicef, vi är faddrar till hästarna på Nordens ark i ett år och som julklapp till alla följare skänkte jag 5000kr till WWF och haven. Stort tack till alla er som var med och bidrog.

Jag stannade till framför intygen och kände mina problem med min mage som ett väldigt litet problem. Ja faktiskt ganska skrattretande. Tänker att det kan vara dags för oss att börja året med en ny auktion. Så jag ska ta mig en kopp blåbärssoppa, klappa katten lite extra och fundera på auktionen. Ska tänka ut vilken skulptur eller skål som kan passa och vart pengarna ska gå. Det finns många bra organisationer runt om i världen. Det gäller bara att välja en. Så snart kommer det bli en auktion igen. Hoppas ni vill vara med då och försöka göra världen lite bättre för andra.

Hittade den här gamla bilden på mig och min katt Sambo.

Ha en bra dag vänner. 

Kram Gittan