För två veckor sedan var den gjort, debuten. Det är så många år sedan jag senast körde en L:A. Ja vi snackar länge sedan. Minst 10 år sedan. Under dessa år har sporten utvecklats väldigt. Folk har finare selar och vagnar. Vissa har till och med finvagn i L:A. Så var det inte förr. Dressyrprogrammet är svårare, tempot i precisionen högre och svårare kombinationer och maratonen var svårare portad, A-E i fyra av fem hinder. Dessutom portat så man tvingades köra i vattnet flera gånger. Det är min känsla av det, men kanske är det så enkel att jag har tappat känslan och kör större hästar och dessutom par, som gör att allt känns svårare.
Att hinna förbereda två hästar inför dressyren tar tid. Jag hade sån galen tur att Matilda och Carin, som ju haft tjejerna när dom var utlånade och tävlade i hoppning, kom och hjälpte till att brodda och knoppa. Dom blev så fina!
Dressyren kändes helt ok. Nytt men roligt program. Nu vet vi precis vad vi behöver öva på till nästa tävling.
Precisionen var verkligen svår. Jag försökte galoppera där jag tyckte det gick men klarade inte maxtiden och fick extra straff. Tre bollar ner dessutom. Där har jag massor att öva på. När jag klev av vagnen efteråt bar benen helt svaga. Så jag sitter alltså och spänner mig jättemycket. Det måste jag försöka träna bort.
Maratonen däremot var så sjukt rolig. Om jag hade dåligt självförtroende efter dressyren och precisionen så kom känslan tillbaka efter dom två första hindren. Tredje hindret som var vattenhindret var helt, helt underbar. Så känsla efter målgång var så bra. Nästa helg är det dags igen. Denna gången ska vi till Vaggeryd. Jag längtar redan dit!
Kram Gittan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar