lördag 6 juli 2019

Fotografera ödehus.


Jag har så länge jag kan minnas älskat och fascinerats av gamla grejer och framför allt av ödehus. Som flera av er vet har jag en gång "räddat" ett ödehus. Det var en fantastisk resa som tog lång tid men som gav otroligt mycket både i glädje och kunskap. Men det finns så sjukt många ödehus i detta land. Så jag och en kompis bestämde oss för att åka och fota ödehus inåt landet. Eftersom mina hästar inte tävlar i år så passade det utmärkt. Hästlastbilen fick bli campingbil och det visade sig vara perfekt!


En natt stannade vi över på Kastebergs Gård i Ljungby. Perfekt läge att stå över natten med lastbilen och med en fin gårdsbutik. Dom la, utan att vi hade en aning om det, ut en förfrågan om ödehus på deras sociala medier. Vi fick flera riktigt bra tips så stort tack för det. Det dröjde inte många timmar dagen efter innan radio hörde av sig och ville att vi skulle vara med. Dom var tyckte det var roligt att vi åkte runt med stor lastbil och fotade gamla övergivna hus. Vi skrattade gott när vi fick samtalet. Det kändes både smickrande och lustigt. Sociala medier har en enorm kraft. Vi som bara skulle ut på en liten campingrunda ju...



Vi som själva bor på landet vet att fordon som inte känns igen oftast ses som misstänkta tjuvar och det har kommit fram ett par och frågat om vi letar efter något eller behöver hjälp. Men vi bara skrattar att vi är ute och campar. Och många har skrattat åt oss. Som när vi ringde till en camping för att säga att vi skulle komma. Dom undrade hur stor husbil vi hade och vi svarade glatt en lite större. Som dom skrattade när vi kom.
- Liiiiite större? skrattade campingägaren.
- Har ni hästarna med er eller har ni byggt om hela till husbil? frågade en annan glatt.
Vi var helt klart störst på campingen.


Och det är ju inte alla som har balkong på sin husbil...


Vi har sett så otroligt många vackra ställen i Småland. Men vi har också sett väldigt många ödehus och gårdar. Både inne i dom små samhällena och ute på landet. Många är i så dåligt skick att halva taket och väggar har ramlat in. Det går att fota rätt in och ibland nästan rätt igenom dom.


Det gör ont i hjärtat att tänka på alla dessa människor som slitit för att bruka marken och bygga husen. Nu står dom där och förfaller och ingen bryr sig. Men riktigt sant är det inte. Flera hus har vi setts renoveras och flera hus, om vi ska vara ärliga, som vi trott till 100% varit öde, har det bott människor i. Det finns så många olika livsöden och livsstilar och det har varit otroligt intressant att långsamt ta sig genom djupa skogar och bland öppna fält och se en så vacker del av sverige. Se en del av svensk historia.



Att på kvällarna när man har hört regnet smattra på lastbilstaket har vi spelat kort och planerat kommande dags runda. Men vi har aldrig riktigt vetat vart vi varit på väg och det har varit en stor del av tjusningen. Att inte veta om det där häftiga fotoobjektet finns runt knuten eller inte.


Att förena intresset för foto med intresset för ödehus känns fantastisk. Förhoppningsvis resulterar det i någon form av utställning och jag har flera nya ideer om att kombinera fotona i min andra konst. Det är bara att jobba vidare. Vi är redan sugna på en andra resa och denna gången kanske det bär av till Värmland. Så har ni tips på bra ödehus där så får ni gärna höra av er.

Kram Birgitta

Utställning på Orrenhuset i Sollefteå



Jag är så stolt över att få medverka på denna temautställning om hästar. Här visas målning, ståltrådskonst, trähästar och mina hästar. Välkomna!

Kram Birgitta

måndag 27 maj 2019

Äntligen ombord på en segelskuta igen.


Det var många år sedan sist, men nu har mina fötter åter trampat däcket på en gammal segelskuta, känt vevlingarna under fötterna när jag äntrat riggen för att njuta av den vidsträckta utsikten över små fiskesamhällen, glittrande hav och de fåtalet båtar som var ute på havet.
Och det var lika underbart som jag hoppats på.

Jag som är uppvuxen på en ö i Göteborgs norra skärgård, med föräldrar från Rörö och Hunnebostrand och vars blod som rinner i ådrorna nog är blandat med en skvätt saltvatten, jag som har seglat varje sommar som barn, njöt verkligen för fullt av att åter segla i Bohuslän.


Redan på mellanstadiet började jag segla skuta. Då på Hawila och Astrid Finne som låg på Öckerö. När vi senare började på högstadiet kunde man välja både skutor, förarintyg och skepparexamen som tema och skutorna var en naturlig del av skolan. Jag började segla som instruktör främst på Hawila och har fantastiska minnen från den tiden. Jag har även seglat lite med HMS Gladan och Johanne Karine. Men detta är så länge sedan så det räknas nästan inte.
(Bilderna av dessa är hämtade från nätet).


Men så bestämde sig jag och min kompis för att åter segla skuta. Valet föll på Atene från Skärhamn och en seglats i Bohuslän. Få platser har så stor plats i mitt hjärta som just Bohuslän. De små fiskesamhällena med skärgårdshusen med all sin snickarglädje och med små ringlande vägar och gränder mellan sjöbodar och hus. Bohuslän på våren är en stilla plats. Få båtar eller människor är i rörelse. Ett lugn som är svårt att beskriva. På sommaren är det annat. Då vimlar det av båtar och människor över allt.


Atene visade sig vara en skuta i väldigt fint skick. Daggen på morgonen pärlade sig på de väl lackerade ytorna och vi njöt i våra kojer och av fantastiskt god mat. Att sitta på däck en solig dag med seglen ovanför sig och äta lunch är något väldigt härligt.



Det var intressant att känna hur mycket kroppen minns efter så många år. Både att klättra ut i hajnätet för att beslå ett försegel eller upp i masten för att beslå toppen kändes härligt, bekant, ja liksom hemma. Har man en gång lärt sig cykla sägs det ju...






Vi besökte ställen som Mollösund, Hållö, Smögen och Käringön. Som ni ser på bilderna, helt underbara stopp. Och som jag befarade gav detta en enorm mersmak. Jag måste ut igen! En bidragande anledning till denna känslan var tack vare de härliga befälen, ja faktiskt alla ombord. Inte minst kockarna som verkligen skämde bort oss.

Att segla skuta är både härligt och häftigt. En speciell känsla och en gemenskap utan att man för den skull trampar på varandra. Så ni som inte har testat detta, gör det. Och bohuslän är verkligen otroligt vackert.



Jag känner mig så lyckligt lottad som har tillgång till det bästa av olika världar. Hemma finns djuren och naturen, att möta älgar och rådjur när man promenerar eller rider. Att ha hästarna utanför dörren och min stora ateljé på gården. Och så vetskapen om att havet och båtar finns där ute vid kusten att njutas av om man bara vill. Jag lever verkligen i ett fantastiskt land i en underbar tid. Jag har haft tur i livet!



Kram Birgitta

onsdag 6 februari 2019

Priser till hästtävlingar.


Jag har lekt fram några nya modeller av segerhästar. Dessa är tillverkade av prisrosetter och det är riktigt fräckt om man väljer rosetter med text på banden. Har redan fått beställningar från ridsportförbund. Riktigt roligt när man får nya ideer och dom uppskattas.

Kram Gittan


onsdag 18 juli 2018

En keramikhäst = 200 apelsinträd


Jag måste ju berätta om projektet med tävlingen till förmån för kvinnor i Senegal. Men hjälp av tävlingen och några andra som putte till pengar så har man nu fått ihop tillräckligt för att köpa marken, gräva en brunn och sätta staket runt ägorna. Det känns fantastiskt spännande och jag väntar på bilder från när projektet är helt igång.


Kan inte annat än le varmt när jag ser hans tröja....



Men så behövde dom ju pengar till att köpa träd att plantera. Jag färdigställde en häst där pengarna oavkortat skulle gå till just detta. Jag hann inte lägga ut den till försäljning innan en kom in i ateljén och köpte den. Hästen genererade 200 apelsinträd och det känns helt galet roligt. Lovar att uppdatera er med fler bilder så fort jag får några.

Stort tack till er som gjort detta möjligt.

Kram Birgitta

Stosprintern 2018 - grattis Vamp Kronos och Bruni Renato


Fick ett underbart foto från Stosprintern på Halmstadtravet. 
 Stort grattis till hästägaren Bruni Renato. Hästen som vann var Vamp Kronos.

Kram Birgitta

söndag 1 juli 2018

Pris till Sprintermästaren 2018


Idag flyttade han. Den fräcka rakubrända hästen som ska bli pris i Sprintermästaren 2018 på Halmstadtravet nu på torsdag. Det ska bli spännande att se vem som vinner.

Jag är verkligen glad och stolt att fått göra detta priset. 

Kram Birgitta